svennelicious

Ibland vaknar jag på morgonen och tänker att "oj, tänk om jag skulle vara jättekristen nu. Då skulle jag tacka Gud för ännu en morgon, för den här koppen med kaffe. För mitt frukostbröd och påläggen och allt annat, och det skulle på sätt och vis kännas ganska mysigt!". Sekunden efter kommer jag på att det är ju faktiskt jag och inte någon jävla Gud som jobbat ihop pengarna till den här frukosten, den här sängen (okej sängen fick jag, men det var fanimig inte av Gud!), den här lägenhet, ja, det här livet faktiskt. Så skrattar jag lite, sveper kaffet, rapar högt och belåtet och pekar sedan ett mentalt långfinger upp mot himlen och känner mig stolt och nöjd. Jag är min egna lilla Gud, och så kommer det alltid förbli, tack gode Jag.